traningslagret

Detta är vad jag skulle vilja säga på begravningen, men det är ingen idé efter som jag kommer att bryta ihopa långt innan:

 

 

-Dela Glädje och Sorg; lovade du som ung vacker brud din stiliga unge blivande make.

 

Det blev säkert mycket glädje och en del sorg. Det blev drygt sextio år ni delade.

 

 

Jag kan bara prata utifrån mina upplevelser.

Du berättade för mig att du som liten flicka bestämde att du ville ha en son som bar mitt namn. Varför berättade du aldrig, eller så fanns det ingen direkt anledning. 

Du berättade gärna historier för mig, eller så tjatade jag kanske mig till att du skulle berätta historier för mig?

 

Men du berättade historier från din uppväxt under oroliga tider, när din far kom hem från permission under brinnande världskrig. Hur din mor ensam fick ta hand om dig och dina bröder.

Om mörkläggningar. Om orättvisor. Elakheter och snällhet. Om värme, med värme.

 

Du berättade historier om dina bröder, som du nu har förenats med.

Om deras upptåg, konstigt nog berättade du aldrig om dina egna upptåg.

 

Du berättade om dina och pappas första år, hur ni bodde hos hans föräldrar innan ni fick egen bostad. Om att vara ung mamma på femtiotalet. Om glädje och om jobbiga saker. Saker som vi idag tycker är självklarheter som var lyx då.

 

Du berättade om din skolgång och om dina jobb, så främmande världar mot idag.

Du fick uppleva så mycket framsteg. Se så många saker hända.

 

Du lärde mig så mycket, du visade mig så mycket gott.

 

Du var den där lilla flickan när läkaren berättade att det fanns så lite tid kvar av din liv, jag visste inte hur jag skulle göra, Jag ville hålla dig i mina armar och trösta dig, men idag ångrar jag att jag inte gjorde det då. 

Jag har kramat dig så många gånger både före och efter att jag tror att jag har tröstat dig.

Du har tröstat mig så många gånger. Stöttat mig så många gånger. 

 

Jag förstår nog aldrig vidden av hur mycket jag saknar dig.

Du blev erfaren, men aldrig gammal. Du försökte göra väl, göra rätt för dig.

Jag står i skuld till dig, jag är skyldig dig att leva med att föra dina kunskaper vidare.

 

Vi har dina recept, du har lärt mig en massa på vägen.

 

Du älskade alltid barn omkring dig, du älskade mina söner som de älskade dig.

 

En gymnast som du och en musikalisk som du. I dem lever du vidare.

De bär minnet av dig precis som många andra du träffade på din livs väg, många av mina vänner satte du starka intryck hos.

 

Du gillade att se Gympakillen hoppa på sin studsmatta med skräckblandad förtjusning.

Du njut av att höra Rockgrabben spela sina gitarrer för dig.

 

 

Du är älskad och saknad.

Och jag vet att den lilla flickan fick en liten men smart vägvisare dit du skulle, där körsbärsträden blommar och där historier berättas kring lägereldarna.

 

Där inget ont kan nå dig, där ingen smärta kan göra dig trött.

 

Jag, med flera saknar dig, och kommer alltid att älska dig och bära dit minne i våra hjärta.

 

Hälsa alla som gick före dig. Jag vet att vi möts igen.

 

Vi ses, älskar dig! Lille Mor, som jag skämtsamt kallade dig, men du är större så.,