Gemenskap
Kategori: Allmänt
Jag har svårt att se meningen med att äta utan sällskap.
Vi hade en diskussion på jobb idag. En av jobbekompisarna beklaga sig över att hennes barn åt på rummen.
Alla satt på sitt håll och åt.
Hennes maken jobbar också skift och han "gör lite som han vill." Så det är svårt att få stöd från honom.
Men det är inte denna isolerade familjen jag tänker på.
Jag tänker på att så många sitter och äter själva. När det finns en familj att omgås med.
Vi har det som mål att äta tillsammans så ofta vi kan, minst middagen tillsammans.
Så kan man ventilera sina tankar och idéer, träffas och snacka över lag.
Att man känner att man har en gemenskap och är en familj.
Ä v e n om man har två fri viljor till tonårspojkar som helst undviker varandra och vill sitta framför datorn och campa.
Jag och Underbara Frugan tror på att äta utan distraktionen från TV, mobiltelefoner och datorer.
Vi tror att förmånga lever som främlingar i under samma tak.
Idag blev det gymmet:
Hittade inget roligare att roa mig med, fick en inbjudan till Zumba på eftermiddagen, tyvärr hade den krockat med middagen. Vilken som ni tidigare har läst att jag försöker pussla ihop så alla träffas.
Så tyvärr så blev det wok istället för skakande rumpor.
Minst en jobbekompis skulle dit, en annan sa "Aldrig i livet jag gör om det!" Hade jag sagt att han skulle hänga med mig så hade han gjort det!
I morgon är planen att springa och sen basta samt bada i havet, med Underbara Frugan.
"Du ska kunna dö jublande vid tjugofem år, jublande över att markerna blommat kring din stig, jublande över att du kysst unga kvinnobröst, över klara ögon och lent kvinnohår." -Gustav Sandgren
Ha en sköööön kväll!
